Lev med smärtan

Klart att jag hade rätt,
jag hade gått ner i vikt och jag är arg som fan, ledsen och fylld med skam och ångest.
Jag blir arg på att jag blev nöjd när vågen visade några sifferantal mindre och hur jag kände inom mig att "dethär är rätt" fasten jag vet att det är så fel.
Jag kommer aldrig klara dethär.

Jag vill ha något som dämpar min ångest, på riktigt.
Jag har inte velat hämta ut receptet med sömntabletter som psykologtanten skrev ut.
"Det finns en risk att man kan bli beroende av medicinen. Därför är det viktigt att följa läkarens anvisningar" stod det på mina förra sömntabletter och fick jag några anvisningar av min läkare?
Inte precis, det var snarare "käka dessa och du somnar utan ångest"  tack för den säger jag nu månader senare efter att jag precis slutat med dem då de var betydligt beroendeframkallande och inte bra för mig.
Puckade psykotant som vill skriva ut precis samma piller trots att jag berättat att jag inte pallar.
Fast det är väl jag som är psykobruden här, varför skulle jag annars behöva tabletter från något "utbildat smarto"?

Jag har vägning imorgon och jag vet-vet-vet att jag gått ner i vikt,
jag känner mig klenare än vanligt
mer tom och jag avskyr mig själv för den skammen jag kommer att låta mig behöva utstå imorgon.

Jag avskyr att jag är sjuk,
jag avskyr att jag är äcklig ful fet men ändå är jag benig senig och äcklig.
Jag är fullkomligt äcklig.
Jag har tappat kontrollen